LRA-attack i flyktinglägret i Ezo

I förrgår morse vaknade jag av att vår Camp Manager i Ezo ringde mig. Han berättade att 4 LRA soldater hade kommit till lägret runt midnatt. De hade dödat en man och fört bort 3 människor: en man, en kvinna och en 12-årog pojke. Mannen och kvinnan släppte de senare, men pojken tog de med sig, antagligen för att göra till barnsoldat hos LRA.

Det är så LRA ofta gör, kidnappar barn som sedan tvingas att döda och bli soldater. När barnen väl har tvingats att döda (ibland sina släktingar) hjärntvättas de till att tro att de aldrig kan återvända hem, och att döda människor blir en vardag.

Några km från Ezo blev LRA attackerade av några bybor. I skottlossningen lyckades pojken fly men blev skjuten i huvudet. Han klarade sig dock och fick behandlingen på sjukhus.

Det är verkligen fruktansvärt att människor som redan fått utstå så mycket blir drabbade igen gång på gång. Mannen som dödades i flyktinglägret var ensamstående pappa och hade 3 barn. Barnens mamma dödades av LRA i Kongo förra året, så nu har barnen varken mamma eller pappa.

Kan inte låta bli att säga som Sverker Olofsson: "Ska det vara så!?".

Inte nog med att människorna tvingats fly och lämna sina hem, familjer, arbeten, jorden de brukar. När de sedan tror att de är någorlunda säkra blir de attackerade igen - och LRA tar det lilla de här människorna har kvar.

Igår natt och inatt sov många av flyktingarna i skogen, de vågade inte sova i sina hyddor inne i lägret.

Tänk att leva i sådan rädsla, att ständigt behöva oroa sig för sitt eget och sina barns liv. Att aldrig kunna känna sig trygg. Att tas ifrån allt man äger och ändå terroriseras efter mer.

Nej. Så ska det inte vara.