Photos from one of our visitors, Matteo

Camp Leader in Ezo

Hand of captured and killed LRA in Ezo

Mbolikoyo, one of our Congolese staff in Ezo

Our new Log Andrea talking to Esther, one of our staff

Staff meeting in Ezo

Thank you Melanie

...for donating this very cool truck. We love it.

Internationella Kvinnodagen till ära

Björn Randelid.

Det finns ingen som Björn Ranelid.

Från http://www.uniteforwomen.se


BJÖRN RANELID: MÄN SOM ÄLSKAR KVINNOR


Varje havande kvinna bär två hjärtan som slår i ett tempel. När ett barn föds tystnar alla krig. Soldaten förvandlas till pappa på förlossningssalens tröskel. Det största miraklet är att du inte existerade innan du föddes.


Paradiset får plats i barnets öga. När ett barn föds upphävs tyngdlagen och modern faller uppåt som om någon osynlig makt lyfter henne i en sugklocka. Jag har varit med om fyra förlossningar. Efter det har mitt liv förvandlats som människa, man och pappa.


Jag kan inte leva utan kvinnan. Erotik, lust och passion är allas framtid och var och en som blygs och förkastar denna fröjd och gåva bör söka skammen hos sig själv. En kvinna som ammar ett barn är inte av denna värld. Då går ordet lydigt undan och vilar.


Ingen nobelpristagare i fysik, kemi eller medicin kan förklara kärlek, passion och förälskelse. I den gåtan är människan fridlyst från alla maskiner, pengar och vetenskaper. Barnmorskan förlöser ett mirakel och ingen vet hur långt ut i rymden barnets första skrik når.


Barnen är soldater i världens största armé och de har endast sina hjärtan som vapen. Kvinnan är första könet, ty hon bär mänsklighetens framtid inom sig när hon är havande. Vackrare kan det inte sägas och skrivas.


När mannen lyfter handen för att slå faller barnet och kvinnan som ett nät över honom. Män som älskar kvinnor, slår dem inte, dräper och dödar dem inte, köper dem inte och använder inte våld i en sexuell mening. De lagarna borde vara överordnade alla andra på Jorden.
Kärleken stavar aldrig fel när den skriver, ty den behärskar alla språk.

Slow Monday

A lot of firsts today:

- First mango

- First rain during the day

It is promising! Last week there were no mangos in the market, on Saturday there were 2 women selling a few mangos, today 10 women selling many. I can see where this is going! :) The kids are going crazy all over Yambio, throwing stones and sticks up into the huge trees to try and knock down a mango.

Today is the first time it has rained during the day since I came here. Once in Ezo there was half hour of rain in the evening and once in Yambio too. That is all. And we need the rain! The water man bringing water for us has problem getting enough since the boreholes are not producing enough to cover the demand. Last evening the water got finished. It is too hot here now. Yesterday was almost unbearable. So please, rainy season, come! But first, give us a chance to transport the heavy things (like grinding mills and oil expellers) we need for Ezo…

And yes, I am a bit bored. Don’t have much work to do at all, just preparing for next Ezo mission and trying to make sketches of the latrines we will build. It is going to be interesting! Hopefully they will understand the design – and hopefully we can start constructing our latrines in a community based approach before IOM comes to the camp and start their construction (which is not community based, and more money based, meaning they will pay the refugees money for them to dig a latrine for themselves). In my opinion it is wrong. If a person wants a latrine for his family he should dig it himself without being paid – and we can help with the materials needed.

By the way: yesterday was the first day in my Yambio history that I did not work at all. I am very happy! Let’s hope I can keep the tradition going. Sunday = no work. This was my view as I was having my Sunday breakfast. Not bad huh?

Mine and Domenica’s desks. We spend too much time here.

Domenica, Esther and Victor heading to Makpandu this morning for Women’s Day. All our staff is going to Makpandu for celebrations. I am staying here doing latrine sketches. Am currently having a bit of motivation problems when it comes to Makpandu – ever since the refugee leaders said that Intersos senior staff does not listen to them because we are white. But, motivation will come back, slowly slowly.

Från Ezo: matdistribution och lite annat

George, vår Livelihood Expert, leder ett möte med jordbrukskommittéen i lägret.

George och några av våra kongolesiska anställda visar hur man gräver en brunn för bevattning av grönsaker

En kvinna från jordbrukskommittén hjälper till.

Köer för matdistribution. Flyktingarna delas in i grupper beroende på deras familjestorlek. Dag 1 t.ex. så delar man ut mat till familestorlek 5 och 6, nästa dag till familjestorlek 3 och 4, osv. De delas också in i grupper om 10-20 personer som sedan får gå fram till matutdelningsplatsen och få sin mat i grupp.

Blir ganska ofta ombedd om att ta bilder i lägret. Ryktet spred sig snabbt att jag hade med mig bilder från Sverige till några av dem jag tog foton på förra året, så nu vill alla vara med på bild!

Här är en grupp som ska dela på en "hög" med mat. Det som ingick i förra utdelningen var sorghum, olja, socker, salt och ris.

Varje "hög" delas upp i gruppen om 10-20 personer, tanken är att alla ska få lika mycket.

Det är rätt mycket som är "donated by the people of the USA".

Hej!

Exempel på hur en del flyktingar bor i lägret - minst sagt enkla förhållanden.

En ovälkommen gäst i mitt sovrum i Ezo!

En av våra kongolesiska anställda och hans söta hund. Den följer honom överallt! Mannen heter förresten Mbolikoyo och är lite av en expert på jordbruk, så han hjälper oss massor och är väldigt duktig.

Bati, en annan av våra kongolesiska anställda, pratar om hygienfrågor med en annan flykting. De diskuterar en "före" och "efter" bild av en afrikansk by. "Före" är allt väldigt smutsigt och ohygienisk, på "efter" bilden kan man se hur man kan förbättra sin miljö.

Bati och Cecilia (till vänster, min WatSan Assistent) visar flera bilder om beteenden relaterade till hygien och diskuterar med familjerna de träffar.

Så här ser det ofta ut när vi är i Ezo: massa möten med olika grupper/komittéer i lägret. Eftersom vi i Intersos är Camp Managers så ska vi alltså sköta lägret - och då ingår det att hjälpa flyktingarna att organisera sig själva i olika kommittéer som vi sedan kan arbeta med för att kunna utföra våra aktiviteter. I Ezo var de redan välorganiserade i kommittéer, så vi har inte behövt göra så mycket där, mest bara diskutera vad vi kan göra tillsammans, hur vi kan stödja dem - och framförallt förklara hur det funkar med vår budget och aktiviteter.

En tjej från Women's Group virkar en kant på en duk. I knät har hon en badsvamp, som hon också har gjort, används när man duschar.

At the market in Ezo

Mat!

Bara lite bilder från vårt kök och maten vi äter. Så klart äter jag havregrynsgröt varje morgon!

Lokala citroner - lite skillnad mot de på ICA va!? Jag gör citronjuice av dem.

Favoriten - bananer!

Mimma, Sidonya och vår städerska/kock Jenty