Ezo part 4

Waseem, min watsan kollega från IOM inspekterar eländet

My watsan colleague from IOM is inspecting the madness

Dra loss bilen med handkraft

Pulling the car from the mud. Luckily we had a lot of people on the mission

Vända rätt på bilen

Flipping the car over

Ojsan hoppsan!

Jag kunde inte tro mina ögon!

Ezo part 3

Soluppgång i compoundet vi bodde på

Sunrise at the compound we were staying at (which will also be our office if we start implementing activities in Ezo)

Jag besökte lägret för internflyktingar i Ezo, för att utvärdera deras situation. Det bor ca 25,000 internflyktingar i Ezo "stad", helt tokigt många! Tältläger finns runt hela staden och människorna bor under vidriga förhållanden.

I made a visit to the camp for Internally Displaced Persons in Ezo. According to some estimated there are 25,000 IDPs in Ezo, scattered around the city. Some in unorganised camps, others squeezed in among the ordinary population. They live under poor conditions and are largely unassisted - not much food, NFIs or access to health care etc.

internflyktingar som flytt undan LRA / IDPs who have fled LRA

Mina två kollegor delar ut hjälp till extra utsatta människor i lägret

My colleagues distributing items to extremely vulnerable individuals. They received mats to sleep on, blankets, mosquito nets, clothes, shoes, towels, sheet etc.

Susan gör fingeravtryck som namnteckning

Susan, our psychosocial counsellor makes a finger print as signature

En liten pojke som kom till lägret utan sina föräldrar får lite extra hjälp

A small boy, unaccompanies, receives some items from us.

Ezo part 2

Soldiers from the Ugandan army patrol the Ezo refugee camp

En grupp änkor jag pratade med. Kvinnan till höger flydde till Ezo bara för några dagar sedan då hennes man dödades av LRA i Kongo.
Widows I spoke to in the camp. The woman on the right fled to Ezo just a few days ago, from violence in DRC. Her husband was killed by LRA.

Många människor i lägret hämtar vatten från bäckar som rinner runt om lägret.

Many people fetch water from stream which run around the camp.

Washing in the same stream they fetch water from

Tvätta kläder i samma bäck som människor hämtar dricksvatten

Bild tagen från Centralafrikanska republiken och in i Ezo marknad. Nära!

Picture taken from Central African Republic - the building in the back are Ezo market. Very close to the border!

Slappar i CAR / Relaxing in the sunset in CAR

Bilen full med saker som vi delade ut till extra utsatta flyktingar i lägret

The car full of items we distributed to extremely vulnerable individuals in the camp

Another LRA affected family - the woman on the left lost her husband - and was separated from one of her children when she fled the LRA in Congo.

Hit kommer människorna från en del av lägret för att sova på nätterna. De vågar inte sova i sina hyddor, utan kommer hit där de sover i tält, tätt tillsammans mitt inne i bushen

People in one part of the camp go into the bush to sleep every night. They leave their homes and come and sleep here in tents, squeezed together, because of fear of LRA attacks.

En typisk hydda i flyktinglägret - inga väggar och ingen presenning som tak - bara gräs.

Typical hut/shed in the refugee camp. No one wants to build a proper house since they fear they have to move soon anyways and they cannot go and look for material for a hut, because of fear of attacks in the bush

Ezo part 1

Vi väntar på att bilarna och lastbilarna ska ta sig igenom ett otroligt lerigt parti på vägen, bara 10 km från Ezo.

Så här såg SPLA lastbilarna ut bakifrån, helt tokigt!

SPLA truck from behind - completely over loaded

Bogsering / towing

Två lastbilar med SPLA soldater, fruar, barn klev av lastbilarna för att ta sig över den lilla floden.

SPLA soldiera, wives, children + everything they own being transported on two trucks. All people came down from the strucks to walk over the small river where the Scanias got stuck.

Tjohooo!!!

Scania stuck in the mud

Konvojen / the convoy

Så var man tillbaka från Ezo. Vilken resa! Vägen var i så otroligt dåligt skick att det tog oss 12 h från Yambio till Ezo i tisdags... en sträcka på 155 km. Men, vi kom fram. Här kommer lite bilder från resan.

Back from Ezo! What a journey. The road was incredibly bad, I have never seen anything like it. It took us 12 hours to go from Yambio to Ezo, 155 km. But we reached. Here are some pictures!

Nästan till Ezo / Almost to Ezo

Imorse skulle en konvoj med 12 fordon lämnat Yambio kl 7:30. Såklart blev det inte så och vi lämnade inte Yambio förrän ca 10. En timme senare hade 3 lastbilar fastnat i leran och vi fick alla vänta. Ytterligare 3 timmar senare kom lastbilarna loss, men då var det för sen för att fortsätta, så vi fick vända tillbaka till Yambio. Ytterst produktiv dag! Imorgon gör vi ett nytt försök. Hoppas kunna uppdatera er till helgen!


Ledsen att jag varit så dålig på att uppdatera bloggen på sistone, men med malaria, dåligt internet och otroligt mycket jobb så har den blivit nedprioriterad. Hoppas kunna ladda upp mycket bilder på söndag! :)


Skickar en stor kram till en kompis som kom med goda nyheter idag! :)



----------------------------------------------------------------------------------------------

This morning a convoy was supposed to leave from Yambio to Ezo at 7:30... African time that meant 10 am. And one hour later 3 trucks were stuck in the mud. We waited for another 3 hours, got the trucks loose and then had to return to Yambio because it was too late. Tomorrow we will try again and hope for better luck! Now I am looking forward to seeing Ezo for the first time. Hope to update you this weekend. And apologies for being so bad at updating the blog, but with malaria, poor internet connection and lots to do at work I have just not taken the time. Hoping to upload pictures on Sunday!

Malaria

Jaha…. Då har man äntligen åkt dit, efter år av pillerknaprande. Man kan kanske säga att jag nu officiellt är medlem av Afrikasällskapet. Fast i nuläget är det inget jag är så glad över!

Som tur är så dämpar malariapillren jag ätit i förebuggande syfte symptomen från malarian, så jag har aldrig blivit riktigt dålig. Jag kände mig så otroligt trött i slutet av förra veckan och början på denna att jag bestämde mig för att gå till sjukhuset och kolla läget. Det visade sig snabbt att det var malaria och jag började äta kuren i onsdags, och slutar idag. 8 piller om dagen, alla på en gång! Det du Elin! ;)

Pillren har gjort mig riktigt dålig, yrsel, illamående etc, men jag hoppas ju att jag ska känna mig bättre nu när kuren är över. Senaste dagarna har jag vilat, eller försökt vila – vilket inte alltid är så enkelt här med 15 anställda. Jag är glad att Mauro är tillbaka nu och kan hålla koll på mig och se till att jag äter och dricker. Som jag häller i mig Coca Cola! Läkaren jag pratade med sa att jag skulle försöka dricka söta drycker, för malarian tar sockret ur kroppen. Och det enda jag känner att jag vill dricka är Cola, så jag kör stenhårt på det – ur rent medicinskt syfte så klart…

Egentligen skulle jag åkt till Ezo i tisdags, men jag ställde in det för jag kände mig så hängig. Det är jag otroligt glad över nu! Tänk om jag åkt till Ezo med malaria…

___________________________________________________________________

Malaria. I can’t believe it. After years of Lariam and Malarone I still managed to get malaria.

I thought that since I am eating Malarone I would be somewhat safe, but no. This should not surprise me since EVERYONE here has had malaria at least once. And now I have too. Since I was taking prophylaxis my symptoms were not very strong. I was just so tired, for days and days. I was supposed to have gone to Ezo on Tuesday, but refused since I was feeling so bad. And now I am very happy I did – imagine if I had gone to Ezo with malaria… Instead I went to the hospital in Nzara (which is about 30 min from here), saw an Italian doctor and received medicine. Just today I took the last of the pills (8 per day, all at once, for 3 days) and I am hoping I will feel better by tomorrow. The medicine has been making quite ill and I have just been in bed trying to relax – which is not exactly easy here.

Assessment in Berezigbo / Utvärdering i Berezigbo

I fredags eftermiddag åkte jag till en liten by en halvtimme ifrån Makpandu för att göra en utvärdering av deras vattensituation och försöka få pengar för att förbättra den. När jag kom dit var många människor samlade i kyrkan för att be, för att så många var sjuka. Jag pratade med de samlade människorna i grupp och gjorde sedan korta intervjuer med några kvinnor.

Deras vattensituation är verkligen bland den sämsta jag sett - de går 3 km för att hämta skitigt vatten från en liten bäck - och sen 3 km hem igen. Detta tar ju sin lilla tid, vilket betyder att kvinnorna bara hinner gå 2 gånger per dag (med 20 liter på huvudet med sig hem varje gång). Det blir inte mycket vatten till en familj. Och inte mycket rent vatten heller.

Kvinnorna berättade att deras småbarn hade konstant diarré och att flera barn dör av diarré. Jag vet ju att diarré dödar miljoner barn varje år - men att se det så här tydligt var verkligen en helt annan sak. Och när jag såg vattnet som barnen dricker så förstår jag varför, ni kan själva se nedan.

Igår skrev jag ihop ett projektförslag som jag hoppas få pengar för. Jag föreslog en hand pump till byn samt hygienutbildning - det är absolut minimum vad de behöver. Så nu håller jag tummarna att förslaget går igenom, för dom behöver det verkligen.

De berättade även att byn tidigare hade en skola som barnen gick i, men sen handpumpen slutade fungera för ett år sen så flyttade även lärarna, för det fanns ju inget vatten. Så nu går en del barn till Bangasu, 5 km enkel väg, för att gå i skolan. Resten blir utan utbildning.

Och detta är år 2009.

Ofattbart.

Fast kanske ändå inte.

Friday afternoon I went to Berezigbo to do an assessment of the water situation, and hopefully get funding for a Quick Impact Project. My idea was to do a project which would benefit both the refugee community and the host community and thus decrease tensions between the two groups.

Berezigbo was really the worst water situation I have seen. It was truly pathetic. They walk for 3 km to fetch dirty water from a stream (which by the way dries out in Dec-Feb), then 3 km back. The long distance means that the women are only able to walk there twice, 2*20 l = 40 l per family (usually). I did a small survey and it turned out that the people only have 8 l/person and day.

When I arrived in Berezigbo the people had gathered in the church to pray because so many people were sick. The small children had frequent diarrhoea and many reportedly died from it (one woman told me she had lost 2 of her 5 children). Before she used to take her sick children to Makpandu for treatment - they received medicines are became better, only to get diarrhoea again when they returned to Berezigbo. So now she had given up. And was praying instead of taking them to a doctor, which could not really cure the problem.

The people had very limited knowledge of hygiene from what I could tell. They did not treat the water in any way or seemed to understand the link between the water they drank and the diseases. Or perhaps they just didn't have much choice.

Yesterday I wrote a proposal for a project which would hopefully provide them with one hand pump and hygiene education. These people really need clean water, it was so obvious. They said that before (a year ago) there was a school in Berezigbo, but the teachers left when the hand pump dried out. So now the children walk 5 km to Bangasu and 5 km back - but most of them are not in school from what I could tell.

Visting them was really a disturbing experience and I left feeling sort of hopeless. I know that millions of children die of diarrhoea every year, but now it sort of became obvious. Of course I feel very strongly about getting this funding, so I will try my best.

I still can't believe this is in 2009. In 2009 people live on 8 litres per day, 8 litres of dirty water which kills their children. Water which they walk for 3 hours to fetch - or paths which are not secure, especially not in these areas of Sudan.