From Ezo, 2 weeks ago. Going back today!

Hela teamet i Ezo, utanför vårt nya kontor / The whole Ezo team, outside our camp office

Jag och Theresa, en flykting jag lärde känna under mitt första besök i Ezo. Hon kallar mig "Mary" och är alltid lika glad att se mig. / Theresa and me. She is a refugee I got to know during my first mission to Ezo. She calls me "Mary". Very sweet

Resultatet av fröer Intersos gav förra året. Vi fick en hel kartong som tack!

Bästa stunden på dagen / My favourite time of the day in Ezo

Detta är bland det bästa som finns... Att slappna av efter en lång dag i en skön stol och bara sitta och lyssna på alla ljuden. Ljudet av afrika är underbart: man hör människor prata, getter bräka, trummor som spelar långt borta någonstans, människor som sjunger, barn som leker och en och annan höna som kacklar. Jag köpte förresten en sån här stol i Ezo på förra resan. Just nu är den hos snickaren här i Yambio för några småjusteringar, sen ska det mysas även i Yambio!

The sounds of the African night. I love it. You hear drums in the distance, people chatting while having their dinner around the fire, animal sounds and children playing. I can sit and just listen for hours. During the last Ezo mission I bought a chair just like the one I am sitting in on the photo, now it is with the carpenter in Yambio for some minor changes. Soon I will enjoy this in Yambio too, although here you tend to hear more the sounds of generators and cars, than drums and animals...

Att göra tegelstenar / Brick making in Ezo refugee settlement

Gräv fram lera / Dig for mud
Blanda med vatten och tryck ner i en form / Mix with water and put in a mould

Platta till så att kanterna blir raka. Sen kanske dags för en dusch? / Make sure the surfaces are flat. Then maybe time for a shower?

Vänd formen och låt tegelstenarna ligga och torka / Put the bricks to dry

Ved för att kunna bränna tegelstenarna / Wood for burning the bricks

Stapla tegelstenarna och tänd en eld i hålen, bränn tegelstenarna i 2 dagar / Organise the bricks and put a fire in the holes. Burn for 2 days.

Sen säljer man tegelstenarna: 1000 tegelstenar kostar 80 SDG (35 USD)

Then you sell the bricks: 1000 bricks cost 80 SDG (35 USD)

Hej då min vän

Idag åkte Anne. Usch vad sorgligt det var...

4 myggbett...

...bara i dag på morgonen. Varav 2 genom byxorna.

De Yambianska myggorna är hänsynslösa.

Hmmm, undrar om det bara är att räkna ner till malarian nu?

Mango!!!

Mango, mango, överallt mango. Det är helt otroligt! Jag visste ju att det skulle bli mycket mango här fram emot april, men det är först nu som jag ser hur ofantligt mycket mangoträd och mango det är överallt. Träden är så fina! Kollegor som inte riktigt förstår min fascination för mango säger bara "ja ja, vänta bara till maj, sen kommer du aldrig vilja äta en mango igen". Hmmm, kanske det.

Mangoes, mangoes, everywhere mangoes! It is incredible! When our driver said last year that "in April the roads will be yellow from mangoes" I thought he might be exaggerating. Now when I am starting to see all the small green mangoes in the trees, EVERYWHERE, I think I can imagine what he was talking about. I can't wait for the mango season! :)

Att komma tillbaks

Så var man här igen! Nu har jag hunnit acklimatisera mig tillbaka till Yambio igen, men i början var det en väldigt chock. Livet här är ju minst sagt annorlunda mot det i Sverige. Första dagarna tyckte jag bara att allt var jobbigt och inget var kul, sen åkte jag till Ezo och kom in i jobbet igen. Nu känns allt bara fint. Just nu är jag ensam på kontoret för Mimma åkte på välbehövd semester till Zanzibar! Snart kommer mera bilder från Ezo.

Vårt kontor + hem
Världens härligaste bilar! :)

Ludovico and Mimma äter frukost i vårt kök

Ludovico (ny koordinator för södra Sudan) på planet till Yambio. Jag mådde mest illa hela tiden och fick bara fokusera på att andas och inte kräkas. Usch, det var jobbigt.

Flygplatsen i Juba, med helikoptrar från FN

Utsikt över Nilen i Juba

På väg till Juba från Nairobi!

Värt att vänta på

Här är det äntligen - mitt resetillstånd till Södra Sudan. Efter mycket om och men fick jag det äntligen. Vilken lättnad! Jag satt på ambassaden hela eftermiddagen och väntade och blev mer och mer nervös ju längre tiden gick. Till slut, 5 minuter innan stängningsdax, vinkade mannen fram mig och frågade "is this you". Nu får man ju ta i beaktande att han kallat fram mig 10 gånger innan för att visa en bild på en vit kvinna och fråga samma sak (många sudaneser har stora svårigheter att se skillnad på vita), trots att kanske kvinnan på bilden varit blond. Men, det var faktiskt jag på denna bilden! Lyckan total - även för mannen bakom glasväggen, som nästan också verkade ha tappat hoppet.

Imorgon flyger jag till Juba. Direkt efter landing bär det av till UNICEF för ett möte där vi ska diskutera ett projekt UNICEF vill att vi ska genomföra i Yambio och Ezo (inom vatten, sanitet och hygien, alltså mitt område). Jag är inte redo för värmen i Juba, mer än 40 grader... men, men.

Slutet gott, allting gott.

"Extra" Home Sweet Home

Nairobi: familiar places, faces, smells, dust, traffic, mango juice, doggies, sun. I love it.
Had a horrible trip here and did not sleep much, so now I am very tired. On the plane I sat beside a girl from the Comores, who had never been in continental Africa. When we flew over Nairobi she said "but, it is a CITY". Yes, indeed. Today I have been going around in a taxi most of the day, trying to organise things (visa for Sudan). Traffic is hectic, luckily I was too tired to even be scared.

I have spent the afternoon at Java House, the best place to get food in Nairobi. They also have wireless, so I have done some work! Now I plan to buy some dinner with me back to Anne-Marie (my host family).

Maybe Juba on Friday if all goes well (not Thursday since I will not get the visa in time).